MITTEMELLANTING

Fjortonfemtiosju avslutar jag min frukost. Idag är inte en dag när jag har "kommit upp och gjort något av dagen". Precis som om dagen inte redan är något, utan att jag går upp. Jag skulle kunna ligga i sängen en hel vecka och dagarna skulle vara helt proppfulla av massa något i alla fall.

Jag är för mjuk för den här världen. Det känner jag så ofta. Världen är så jävla vass.

Jag vill få en klarare bild av vart jag egentligen vill. Nu är jag en kalv på ett mycket halt isflak. Allt jag ser och allt jag kan föreställa mig är det kalla vattnet och ytterligare några små flak som flyter runt på det. Jag har stora svårigheter att hålla mig kvar men har heller ingen lust att trilla i. För hur långt jag än skulle simma, skulle det bara leda till ännu ett isflak.

Jag är nog lite ensam.