MITTEMELLANTING

Jag hör ord från tv:n. Ord om svensk stolthet och våra soldater och hur viktigt det är att stå upp och visa att man vågar. Att inte dra sig ur. Det knyter sig i magen. Jag känner inte igen mig. Det här liknar det man läste om i historieböckerna när man var liten, det man hör på nyheterna om platser långt borta. Det liknar inte den verklighet jag hade tänkt mig att leva i.

Jag tycker inte heller om att människor spränger sig på gator. Jag mår också otroligt illa av fanatiska ord som: "Kom fram med vad än ni har även om det är en kniv och jag vet att ni har mer än en kniv att komma med. Frukta ingen, frukta inget fängelse, frukta inte döden."

Men jag vet inte om det är varken mer eller mindre skrämmande med ord om hur vi Svenskar med stora S minsann med stolthet ska stå upp.

Stolthet. Vad är det?