Vanmakten, det allra värsta.

Hans tunga huvud mot mitt bröst. Han säger att vi kan prata imorgon. Något är jävligt fel men hans ögon orkar inte mer. Något har gjort honom så trött att det inte går. Jag säger okej och lägger handen över hans panna och där ligger jag tills han somnar. Det går ganska fort. Mitt hjärta värker. Klockan är bara tio.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0