Förlåt för alla vägar jag banat
Jag är ledsen för allt jag har sagt som har varit fel. Jag är ledsen för alla som har lyssnat på mig. Ni borde inte ha gjort det. Jag är ledsen om jag lurade er. Det kan ha varit så, att jag trodde på det själv. Jag är ledsen att jag levde genom er. Jag är ledsen att jag lät så säker. Aldrig visste jag vad jag skulle säga till mig själv, jag är ledsen att ni inte såg det. Jag är ledsen att jag inte visade det. Jag kan ha varit ganska bra på andras liv. Jag har alltid varit kass på mitt eget. Men jag kanske trodde att om jag kunde gör något för er, hade jag i alla fall gjort något. Jag är ledsen att jag inte förstod bättre. Jag är ledsen att jag trodde jag kunde hjälpa. Långt senare visar det sig, att jag hade fel om allt. Och om jag hade rätt om något så spelade det ingen roll förrän ni kom på det själva. Jag är ledsen att jag ingav falskt hopp om att livet kunde bli bättre. Det kan det inte, förrän man är på botten och själv vill upp. Jag är ledsen att jag slet så hårt i er när ni inte ville.
Jag är ledsen att jag lämnade mig själv kvar.
Jag är ledsen att jag lämnade mig själv kvar.
Kommentarer
Postat av: Dob
Jag är glad för att du vågat inge hopp. För att du vågat trösta när man behövt det som mest. Genom en kram. Ett ord. En tanke. Även om man måste komma på saker själv hjälper alltid en vän som vågar hjälpa när man är liten, rädd och ledsen. Det är inte alla som vågar. Det är tusen miljoner värt.
Trackback
