Lugnt panikslaget ont
Mitt hjärta gör ont. Lite nostalgiskt, lite ovisst, lite lugnt panikslaget. Och nu när jag tänker på det sitter det en klump i magen också. Det gör det, alldeles säkert. Jag känner den.
Jag skulle kunna tänka på tusen saker nu.
Varför jag rakar benen ibland. Eller var det är mest rätt att jobba - där man behövs eller där man bekräftas. Vad jag ska bli yrkesmässigt. Eller över huvud tagetmässigt. Varför allt blev som det blev. Hur det kunde ha blivit. Hur det skulle kunna ligga till. Varför jag inte skickat iväg det där brevet som jag lovat så länge. Vad som kommer att bli som det blir. Om jag ska köpa busskort eller inte. Eller vad som händer efter döden. Om.
Jag tänker inte på så mycket. För första gången idag eller i mitt liv.
Jag skulle kunna tänka på tusen saker nu.
Varför jag rakar benen ibland. Eller var det är mest rätt att jobba - där man behövs eller där man bekräftas. Vad jag ska bli yrkesmässigt. Eller över huvud tagetmässigt. Varför allt blev som det blev. Hur det kunde ha blivit. Hur det skulle kunna ligga till. Varför jag inte skickat iväg det där brevet som jag lovat så länge. Vad som kommer att bli som det blir. Om jag ska köpa busskort eller inte. Eller vad som händer efter döden. Om.
Jag tänker inte på så mycket. För första gången idag eller i mitt liv.
Kommentarer
Trackback
