Det kanske bara är jag
som är förvirrad.
Det kanske bara är jag som samlar upp alla plektrum från golven och lägger dom i en och samma burk. Och det är väl kanske bara jag som vrider kopparna i skåpen så att alla öron pekar åt samma håll. Det kanske bara är jag som pratar om allt som är rätt och fel och allt man fan måste när jag egentligen inte har någon aning om vad man måste och jag antar att det bara är jag. Som bäddar sängen varje dag mer för att det är fint än för att sängkläderna blir smutsiga. Vissa saker spelar inte så stor roll men det måste vara ordning ordning ordning. Då kanske det inte kommer kännas så splittrat inuti min mage mer.
Jag önskar ibland att jag inte behövde sortera, plocka eller rensa mer. Att allt bara skulle gå ändå. Att allt bara skulle vara
lätt.
Kommentarer
Trackback
