MITTEMELLANTING

Jag har ju aldrig legat på sjukhus, bortsett från när jag föddes. Jag har alltså aldrig fått reda på om jag möjligen är en utav de få som har alla organ på motsatta sidan mot vad folk vanligtvis har. Om jag är det, det vill säga om jag har det, sitter väl mitt hjärta till höger och isåfall är det kanske det som går sönder.

Jag tycker inte att det känns som ett tryck över bröstet. Det känns som om jag inte kan fylla lungorna med luft utan att det gör ont. Men så försvinner det och så kommer det tillbaka igen. Det har suttit på andra sidan också. Så känns inte ångest.

Det kan vara pollen. Eller astman. Eller lungcancer fast det tycker jag inte att jag förtjänar, men lik förbannat kan det vara det ändå. Det kan vara för tajta tröjor trots att det känns osannolikt. Det kan vara för lite utomhusluft. Det kan vara dålig hållning eller dålig kosthållning eller för lite motion eller för mycket sömn. Men jag tror inte att ångest känns såhär. Så stillsamt.