MITTEMELLANTING

Plötsligt känner jag det i hela kroppen: något storslaget måste hända. Jag vet inte om det är Egypten eller om det kan vara den extra koffeinrika latten som gör att jag mobilbloggar det här. Jag har bara en stark känning av att jag inte får glömma bort det. Det här är till mig själv, och till er om ni vill. Något storslaget i kärlekens namn. Något som visar tydligt hur vi hör ihop och som känns i varendra cell. En karensdag, en rymning, något vi inte trodde var möjligt. Det måste hända för annars kommer ingenting att hända mer. Min hud börjar bli märkbart skrynkligare och mitt sinne mer svårmodigt än för några år sedan, det måste hända nu. Jag är hoppfull om hopp visar sig. Det måste explodera. Det behöver inte vara hörbart, inte synbart utåt, men inuti måste det explodera och ta eld. Innebär detta att något kommer brinna ner så okej, brinn då för i helvete.